Historia

År 1935 ville döva ungdomar ha en egen klubb. En av ungdomarna, Stig Jakobsson, startade klubben och blev den första ordföranden för klubben som var privat och hade inte med dövföreningen att göra. Klubben hette Pelikan, därav dagens logo. Senare insåg de att ungdomsklubben borde gå under dövföreningens beskydd och då försvann namnet Pelikan och istället bildades Stockholms Dövas Ungdomsklubb den 17:e december 1937.

Klubben anordnade olika aktiviteter där alla döva barn och ungdomar fick träffas och umgås.
Allt skedde ideellt fram till år 1978 då anställdes den allra första tjänstemannen, en ungdomskonsulent.

Under slutet av 80 talet, under Åsa Gustavssons tid som ungdomskonsulent, hände det saker. Åsa ville ge ungdomarna en bra fritidsverksamhet och sökte därför pengar hos kulturförvaltningen samtidigt som psykologen Lolo Danielsson gjorde en undersökning om kulturutbudet för döva barn och ungdomar. Det visade sig att det fanns mycket mindre utbud för döva barn och ungdomar, därför anställdes en kultursekreterare och man strävade efter en fritidsgård där ungdomarna kunde hänga efter skolan. År 1992 skedde det – vi fick fritidsgården DUKiS med fritidsledare och fritidsföreståndare. Trots att fritidsgården hade öppet varje kväll, strövade vissa ungdomar ändå ute på stan och polisen ansåg detta vara ett problem. Ungdomsklubben sökte då extra pengar hos Stockholms socialnämnd och startade projektet Uppsökande verksamhet – vilket idag ledde till tjänsten verksamhetsledare som under året 2013 omvandlades till verksamhetsansvarig.

4 juli 1994 bröt klubben sig loss ur Stockholms Dövas Förening, blev en självständig organisation som fick namnet Stockholms Dövas Ungdomsråd.

SDUR är den tredje äldsta ungdomsorganisationen i Sverige efter Sociala ungdomsdemokraten och moderata ungdomspartiet.