Historia

År 1935 ville döva ungdomar ha en egen klubb. En av ungdomarna, Stig Jakobsson, startade klubben och blev den första ordföranden för klubben som var privat och hade inte med dövföreningen att göra. Klubben hette Pelikan, därav dagens logo. Senare insåg man att ungdomsklubben borde gå under dövföreningens beskydd och då försvann namnet Pelikan och man bildade Stockholms Dövas Ungdomsklubb den 17:e december 1937.

Klubben anordnade olika aktiviteter där alla döva barn och ungdomar fick träffas och umgås. Allt skedde ideellt fram till året 1978 då anställdes den allra första tjänstemannen, en ungdomskonsulent.

Under slutet av 80 talet under Åsa Gustavssons tid som ungdomskonsulent hände det saker, Åsa ville ge ungdomarna en bra fritidsverksamhet och sökte därför pengar hos kulturförvaltningen samtidigt som psykologen Lolo Danielsson gjorde en undersökning om kulturutbudet för döva barn och ungdomar. Det hela visade sig att det fanns mycket mindre utbud för döva barn och ungdomar och därför anställdes en kultursekreterare och man strävade efter en fritidsgård för ungdomar att bara vara. 1992 skedde det – vi fick fritidsgården DUKiS med fritidsledare och fritidsföreståndare. Trots att fritidsgården hade öppet varje kväll hade man märkt att vissa ungdomar ändå strövade ute på stan och polisen ansåg detta vara ett problem. Klubben sökte då extra pengar hos Stockholms socialnämnd och startade projektet Uppsökande verksamhet – vilket idag ledde till tjänsten verksamhetsledare.

4 juli 1994 bröt klubben sig loss ur Stockholms Dövas Förening och blev en självständig organisation som fick namnet Stockholms Dövas Ungdomsråd.

SDUR är den tredje äldsta ungdomsorganisationen i Sverige efter Sociala ungdomsdemokraten och moderata ungdomspartiet.